Prolog ur Demokratin som tappade D:et

Prolog Sverige, år 2025

Han var obetydlig, om det inte vore för Skatteverket skulle nog ingen veta att han existerade. Kanske skulle chefen börja undra efter ett tag vart den där gubben i källaren tagit vägen. Men efter alla privatiseringar, omorganisationer och permitteringar var de flesta av hans forna kollegor borta. Själv undvek han alla typer av samvaro både på arbetet och privat efter skilsmässan för tio år sen, Tor var ganska säker på att chefen inte skulle känna igen honom om de gick förbi varandra på stan. Pliktkänslan var det enda som höll honom igång den skulle han sköta tills han gick i pension vilket var om exakt fyra år och 25 dagar. Han hade ingen aning om att hans arbete denna dag skulle markera slutet på en civilisation och början på en annan. Den torra luften smakade jord, olja och stål vilket kändes tryggt, det isblå skenet från de kraftiga lysrören fungerade som dagsljus för honom. Han gick metodiskt tillväga och började med en visu- ell kontroll av den stora Sverigekartan som satt på väggen med små lysan- de dioder där varje installation av de över 4 500 sändarna visade status i form av röd, gul eller grön. Varje fel skulle dokumenteras och utredas men denna dag syntes inga avvikelser. Nästa steg var att kolla att systemen var uppe och fungerade, sen var det bara att sätta sig och vänta. En begäran om sändning dök upp på skärmen, Tor tänkte att det som vanligt var nå- gon myndighet som behövde få ut någon varning om en lokal brand och började att ta fram pärmen med koderna för de olika regionerna. I några sekunder satt han bara med pärmen i handen och kände hur pulsen steg och tankarna rusade, sen tog sedan länge intränade rutiner över och han tog fram pärmen märkt extraordinära händelser. Gjorde en snabb verifiering av sändarens behörighet och såg att nästa steg i listan var att göra en kontrollringning till ledningscentralen. En röst svarade,

– SOS ledningscentralen, vem talar jag med?

– Agent 20692 från VMAs fysiska kontrollcenter, begär bekräftelse på begäran om sändning enligt ärende RKV892501, han hörde rasslandet från tangentbordet när operatören lät sina fingrar löpa över det, efter två sekunder kom svaret,

– Ärendet är bekräftat enligt kod VMA459082, starta sändning enligt begäran, Tor slog upp listan med bekräftelsekoder. Såg snabbt att allting var i sin ordning, reste sig och med kallsvettiga händer drog han bort plomberingen från panelen med reglagen han nu för första gången skulle få använda. Han behövde inte manualen när han handfast ställde alla reg- lage i rätt läge och aktiverade alla tyfoner i systemet. Efter några sekunder blinkade alla lampor på Sverigekartan och signalen för högsta beredskap var aktiverat över hela landet. Men det hörde inte Tor i sitt skyddsrum 50 meter under mark, han tog en kopp kaffe, satte på radion och väntade på nästa order att blåsa faran över. Han var kanske inte helt betydelslös trots allt.

Det började som en helt vanlig dag i mars, himlen var grå och en försenad snöstorm hade dragit in över landets östra delar under natten. Stormen hade levererat ett tunt täcke av snö men i för liten omfattning för att orsaka några problem, eller till barnens besvikelse möjligöra pulkåkning. Folk vaknade och gjorde sig i ordning enligt sina vanliga rutiner för att ta sig till sina arbeten eller skolor. Nyhetssändningarna berättade om de nya turerna i den nationella politiken som inte många längre orkade höra. De många småpartierna bråkade och hindrade varandra från olika beslut, samlingsregeringen hade i alla fall lyckats sitta kvar i två år och i det stora hela löpte vardagen på som vanligt. I den stora världen utbytte ledarna förolämpningar och hot med varandra via sociala medier och ingen reage- rade märkbart på det hårda tonläget längre. Med anledning av den senaste finanskrisen, pandemierna samt de otaliga klimatkatastroferna avlöste demonstrationerna varandra över hela världen i en så hög takt att inte ens de som kommenterade händelserna verkade förstå vad det egentligen handlade om. Den mest tragiska nyheten för dagen var om en ung flicka som blivit mördad i det senaste drevet i sociala medier, som vanligt hade det börjat med några vettlösa rykten som tagits upp av en majoritet som förkunnat domen och sen hade straffet utdelats av några få. Det hade nu blivit en så vanlig företeelse att man pratade om att Sverige fått någon form av missriktad hederskultur kombinerat med angivarmekanismer man inte sett sen det forna östblocket och dess hemliga polisorganisationer. Alla försökte skydda sig själva och ingen vågade eller klarade av att bryta den nya trenden, detta på grund av alla intressegrupperingar som hindrade någon form av samlad styrka för att stoppa att oskyldiga människor blev skadade eller i värsta fall mördade. Nyheterna rapporterade plikttroget vidare om krigshärdar och naturkatastrofer som brann i olika delar av världen, men siffrorna om mer döda eller brott mot krigslagarna flöt över döva öron. Det ingen visste var att detta var den sista dagen på väldigt länge man kunde välja att vara ignorant.

Viktigt meddelande till allmänheten, kallad hesa Fredrik i folkmun startade exakt 08:40 denna kyliga marsdag. Den ljöd över alla svenska tätorter från Ystad till Haparanda. Alla TV– och Radiosändningar avbröts och ersattes med budskapet att regeringen utlyst undantagsstillstånd, mer information skulle komma 11:00. Fram tills dess skulle man stanna där man var. Folk upplevde budskapet motsägelsefullt när konvojer av poliser och militärer började fylla gatorna i alla svenska städer. 09:30 fanns det inte många som inte sett eller hört meddelandet, då började ryktesspridningen, det var en terroristattack, nej det hade blivit krig eller Sverige hade blivit utsatt för en statskupp, av muslimer, nej av nazister. Så fortsatte det och folk ringde sina anhöriga och försökte få någon klarhet i vad som hände. En del struntade i påbudet att stanna där de var, mindre kaos utspelade sig där det samlades folksamlingar där ingen visste något och krävde svar från poliser och militärer som inte hade någon information att ge förutom att be alla vänta till 11:00. Alla alternativa medier hade snabbt ihoprafsade förklaringar kring vad som hade hänt, det slumpade sig så, att just deras respektive förklaringar passade väldigt bra in i deras världsbild. Där det som deras meningsmotståndare var ansvariga för och hade så fel om, vad det nu var, var just det som hade skett. Strax efter 10:00 stängdes telefonnätet ner och oron började spridas på allvar. Hese Fredrik vidstod tappert sitt ylande i bakgrunden som en fond för att illustrera situationens allvar. Ett fåtal valde att fortsätta som vanligt, men som den typen av personer som väljer att ignorera brandlarm och nonchalant sitta kvar var det väldigt få, då känslan av allvar genomsyrade stämningen överallt. Klockan närmade sig långsamt elva och på Tv:n visades ett rum med ett podie med plats för åtta personer, den sedvanliga blå rikssymbolen med texten ”Regeringen” under lyste upp respektive pulpet. Sju av de åtta platserna var upptagna av, Utrikesministern, Justitieministern, Finansministern, Försvarsministern, Rikspolischefen, Överbefälhavaren och Generaldirektören för MSB. Deras stela kroppsrörelser och försiktiga framträdande gjorde att känslan av allvar ytterligare förstärktes. Journalisternas vanliga stök med mikrofoner och försök att nå de bästa platserna var borta, det var bara tyst och stilla, alla väntade. 11:05, Statsministern kommer in i rummet med en hel stab av människor samt alla andra partiledare. Som en grupp stannar de alla vid den vänstra sidan av podiet och Statsministern fortsätter ensam och äntrar podiet. Han har ett dokument i ena handen och rättar till mikrofonen med den andra. Han ser sammanbiten ut när han harklar sig och säger,

– Vi har ett nödläge, och har utlyst skarpt undantagstillstånd och högsta beredskap tills vi har situationen under kontroll. Jag uppmanar alla att ta ansvar och följa de instruktioner som kommer att ges ifrån myndigheter via de publika kanalerna. För att klara oss igenom detta kommer vi alla att behöva samarbeta och hjälpa varandra, sa han och kliade sig i pannan samtidigt som han bläddrade i pappersbunten. Så påtagligt nervös hade ingen sett honom även i de mest uppslitande debatterna det senaste året. En reporter från en av de numera många alternativa medierna reste sig upp och ropade,

– Med vilken rätt har ni att utlysa nödläge då ni inte har egen majoritet? Reportern som var känd för sina ofta väldigt bryska intervjutekniker såg mallig och stridslysten ut när statsministern tittade ut i rummet och pekade mot honom och sa,

– Ta ut honom härifrån, två vakter lösgjorde sig ur den bakre delen av lokalen och gick fram till den förvånade reportern som precis skulle säga något när de lyfte ut honom ur rummet. När tumultet hade lagt sig och alla var tysta, fortsatte Statsministern.

– Det är allvar nu... det är hur vi agerar de närmsta veckorna som avgör hur vår framtid kommer att vara. Det finns inte tid för lekar längre, vi måste alla samla oss och hjälpa varandra. Alla meningslösa debatter och obstruerande måste läggas åt sidan, han sa det sista med ett sånt allvar, att alla som lyssnade förstod, chocken av att se en av de reportrar som avbru- tit presskonferenser och debatter i flera månader helt sonika bli utkastad bidrog till att stärka känslan att något stort höll på att hända. Statsministern fortsatte.

– Vi kommer att fortsätta med informationen här under dagen, vill poängtera att ni bara ska ta del av officiell information från myndigheter dessa nästkommande dagar, vi kommer löpande informera om hur situationen utvecklar sig, alla uppgifter som inte är bekräftade via våra sändningar ska betraktas som rykten eller rent av falska, han bytte blad och tittade upp och såg med ens mycket trött ut men det fanns även något bestämt i hans ögon.

– Vi vet inte ännu exakt vilken situation vi står inför eller vilka konsekvenser vi kommer att behöva uthärda eller för hur länge, men vi har skäl att frukta att det är värre än den senaste pandemin och därför har vi utlyst totalt undantagstillstånd vilket rikspolischefen och överbefälhavaren kommer att redogöra för senare, landet kommer tills undantagstillståndet är hävt att styras av en krigsdelegation och alla som är krigsplacerade ska skyndsamt ta sig till sina stationeringar, han tog en klunk vatten och var tyst i vad som kändes som flera minuter men det var nog bara en känsla man fick, han fortsatte,

– Jag ska lämna över ordet till Utrikesministern som ska förklara vad som händer men vill bara avsluta med ett par klargöranden, Sverige är inte i krig men vi kommer att stå inför stora utmaningar men vi står inte oförberedda och det är viktigt att vi håller samman och hjälper varandra så jag vädjar till er alla att göra som våra myndighetspersoner säger så kommer vi alla vara trygga, han tog ett steg bakåt och med en gest bad han Utrikesministern stiga fram, hon hade inget papper och såg kompetent och förberedd ut.

– Under natten och morgonen har förhandlingarna mellan länderna i G7 totalt brutit samman. USA har beordrat en fullständig isolering och nedstängning av alla amerikanska åtaganden globalt, Kina och Ryssland har gjort detsamma. Ingen vet vad som kommer att hända när de nu under dagen stänger ner alla sina utländska åtaganden, i samband med detta har antalet cyberattacker ökat markant och därför har andra länder börjat isolera sig genom att stänga ner all kontakt. Då vi inom EU har haft problem och splittring under det senaste året kommer vi inte att förvänta oss någon gemensam hantering av denna kris, hon tog ett djupt andetag och tittade upp mot taket och fortsatte,

– Vi är ensamma för tillfället, men vi har försökt att få kontakt med våra nordiska grannar för att stå tillsammans inför det som väntar oss, vi kommer löpande att försöka pussla ihop bilden av vad som händer men just nu får vi ingen kontakt med någon av våra ambassader. Hon sa inget mer utan gick och satte sig på sin plats. Efter en viss tvekan reste sig generaldirektören för Myndigheten för kris och beredskap upp och äntrade talarstolen med den pondus som varit så ifrågasatt i medierna den sista tiden, men denna dag kändes den varm, välkomnande och trygg.

– Det kan komma att dröja veckor eller till och med månader innan vi har hela bilden klar för oss eller är tillbaka i ett normalläge behöver vi fokusera på att samla oss och tillgodose våra mest grundläggande behov vilket är mat, vatten och värme. Sverige har stängt ner alla gränser, internet, banker och all kommunikation mot omvärlden, för att noggrant följa händelseutvecklingen. Alla medborgare ska därmed under dagen ta sig hem till sin folkbokförda adress och invänta mer information som kommer att komma löpande under de närmast dagarna. Alla som arbetar åt myndigheterna eller är krigsplacerade får instruktioner hur man ska arbeta framöver, regeringen har med stöd av lagen för undantagstillstånd beslutat att ta över samhällskritiska privata företag tillsvidare. Myndighetspersoner kommer att placeras på dessa och hantera det löpande arbetet för allas bästa. Vi återkommer under dagen med ytterligare instruktioner, när han sagt det sista tittade han upp från sitt papper och tystnaden var total, journalisterna som i vanliga fall hade avbrutit och ställt frågor sa ingenting och i hela landet satt folk och kände att de inte riktigt förstod men känslan av att ingenting skulle bli som förr var överhängande.

Sändningen fortsatte efter att Statsministern och de andra ministrarna lämnat salen, instruktioner och detaljer för olika delar av landet delades ut och folk lyssnade och började sakta ta sig hem för att vara med sina familjer, de som inte var hemma samlades i gallerior och på stationer och trots att alla butiker var stängda fann man en tröst av att vara tillsammans och många restuaranger bjöd på mat och kaffe då betalningssystemet inte längre fungerade. Dagarna och veckorna som följde blev kaotiska, den globala ekonomin hade lagt ett finmaskigt nät över de västliga demokratierna i flera lager under decennier och ingen visste längre hur det satt samman. Precis som ett oskyldigt bortviftande av ett missplacerat spindelnät kan påverka, inte bara spindeln utan ett helt lite ekosystem där insekter, fåglar och träd helt plötsligt står inför förändrade förutsättningar för sina liv, rycktes nu förutsättningarna bort för hela den moderna världen och den här gången var det inte någon handfull små djur som behövde anpassa sig. Till en början hade folk fogligt anpassat sig men vartefter veckorna gick ökade desperationen, mat, vatten och värme som generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap pratat om fungerade förvånansvärt bra till en början och folk samlades och hjälpte varandra. Till slut tog sysslolösheten och tålamodet slut med upplopp och plundring som följd. Dessa slogs dock ner med en sån beslutsamhet och brutalitet att det på de flesta ställen helt upphörde.

Historiker vill gärna sätta klara datum och årtal på viktiga händelser vilket kan få en att tro att stora förändringar sker på en eller några specifika dagar, detta är en metod för att göra saker och begrepp begripliga. Lite som när naturprogram förklarar djurs beteende med mänskliga termer, det ska få oss att känna oss lugna, känna en samhörighet och förståelse. Trots att det är för komplext för oss att förstå. Sedan människan befolkade jorden har förändringar varit konstanta och förutsättningar för mänskligt liv har ständigt förbättrats, från att darrande suttit på savannen med såriga knän och en spetsig sten och hoppats att lejonen ska undvika oss till att en man som arbetar som tandläkare, flyger 1000– tals mil för att hitta ett inhägnat lejon att skjuta på 100 meters avstånd. Men civilisationer, samhällen och riken har förändrats i grunden hela tiden. Mesopotamien som räknas som den första civilisationen kollapsade och transformerades till vad som blev Egyptens storhetstid som därefter sådde fröet till grekerna som kollapsade och ledde till Romarrikets storhetstid som kollapsade och så vidare. Hur var det för människorna som upplevde dessa stora omvälvande förändringar när förutsättningarna för deras liv rycktes undan? Oavsett om det var av miljömässiga skäl, krig eller av andra orsaker har de nog delat uppfattningen att just deras sätt att leva och vara är den enda sanningen och de drömmar och drivkrafter de hade om ett bättre liv för sig själva och deras närmaste har nog varit detsamma i alla tider. När den globaliserade världen stod inför sin tids stora kollaps år 2025 var beroendena helt enkelt oöverskådliga. Allt föll samman när länder började att isolera sig då ingen längre accepterade ägarskap, mone- tära värden och patent dröjde det inte länge förrän ekonomin helt enkelt upphörde och incitamentet för miljontals människor över hela världen att gå till ett arbete för att föda det globala kapitalistiska systemet försvann. De stora multinationella företagen tappade sin kontroll vartefter isoleringen fortskred och stora hål i samhällets funktioner blottlades när samhällen och nationer skulle ställa om till självhushåll. I början hade alla räknat med att detta var en allvarlig kris men hela tiden hade tanken varit att man skulle återgå till den vanliga ordningen, men förfallet och missbruket av den demokratiska ordningen hade gått för långt. De stora internationella samarbetsorganisationerna kom aldrig igång och över hela världen kämpade de gamla nationerna med inbördeskrig och upplopp.

I Sverige hade miljoner människor förlorat sina arbeten och vartefter månaderna gick började de förstå att det som betytt så mycket inte längre gjorde det och att den vanliga ordningen inte skulle komma tillbaka. Resan från en global värld styrd av ständig tillväxt och ett demokratiskt styre som blivit utarmat av ett mer och mer individuellt perspektiv där den egna personen och dess intressen ständigt skulle vara i centrum blev svår. För Sverige blev det plågsamt uppenbart att man inte hade möjlighet till att försörja en hel befolkning där majoriteten hade arbetat inom tjänstesektorn och man byggt upp en infrastruktur som var helt beroende av import för att fungera. Omställningen blev stor och efter ett antal år blev de nordiska länderna tvungna att slå sig samman. Med ett militärt och civilt samarbete skapades en stornordisk federation där utbyte av varor och tjänster gjorde att man i stort sett kunde bibehålla samma nivå som förut och de arbeten som förlorats återstod i form av nya arbeten som alla fokuserade på att direkt bidra till samhället. För att detta skulle bli hållbart genomfördes en reduktion som inte skådas sedan den gamla monarkins glansdagar, enskilda människor kunde inte längre äga flera hus och bilar, allt blev behovsbaserat. Detta orsakade många debatter och upplopp men ingen kunde kämpa emot i längden och den nya tidens anda blev att man skulle bidra till samhället och den närregion man levde i. Man införde ett system där man med hjälp av modern teknologi sorterade och katalogi- serade folks insatser och därefter tilldelade det man kallade demokrati- poäng som i sin tur kunde bytas ut mot varor och tjänster. Vissa var emot den nya ordningen men efter ett par år hade de flesta uppror slagits ner men vissa städer förblev ockuperade av grupper som inte accepterade de nya förutsättningarna. Sjöröveri och plundringsräder blev också allt van- ligare därför hade respektive region hade ett militärt och civilt styre som hanterade och skyddade sina respektive områden.

Det nya samhälle som mejslades fram blev av tvång att kontrollsam- hälle med tydliga restriktioner för fri rörlighet och begränsningar i användandet av el, drivmedel och mat. Med en kombination av teknokrati och indirekt demokrati hade man dragit en del lärdomar av det missbruk av demokratin och det öppna samhället som föregått kollapsen. Vilket skapade ytterligare inskränkningar för människor gällande sociala medier, media och för ansvarspositioner i samhället. En del menade dock att det var ett pris värt att betala för en trygg tillvaro där det fanns gott om tid att ägna sig åt sina intressen utöver plikten att bidra till samhället som alla delade. Med tiden vande sig människor med den nya ordningens traditionella val och lottning i det demokratiska systemet som involverade alla medborgare med eller mot deras vilja. Vissa kvällar kunde man skymta en missil som långsamt kämpade sig över himlen på väg mot en okänd destination från en okänd avsändare, men enligt nyheterna var de inte riktade mot Norden så folk fortsatte med sitt. Men hotet om en mörkare framtid omgav de ständigt.